What to say, what to say. Lever, mår och trivs av bara tusan! Försökte med hjälp av sambon min formulera i ord vad jag saknar av livet i den lilla stad vi kallar Skellefteå, men saken är att jag inte kom fram till så mycket. Att vara här känns som ett helt annat liv, ett liv som inte har så mycket gemensamt med livet där hemma och därför inte går att jämföra.  Ni som tagit ert pick och pack och lämnat tryggheten hemma vet vad jag menar, man skriver ett nytt kapitel i livets bok utan att för dens skull förkasta det föregående.

Förlåt, nu blev det flummigt och halvdjupt men men.. Något som jag däremot saknar förutom alla guldklimpar där hemma är en skön dusch, även om dagens upplevelse inte var en direkt mardröm. Dock kan jag avslöja att min kära sambo yser större hatkänslor till detta underbara rum engelsmännen kallar en okej dusch...

Tina är idag på jobbet medan jag däremot njuter av den första av två lediga dagar. Denna vecka har dock varit fullspäckad med jobb för min del och igår gjorde jag till och med dubbla skift. 14 underbara timmar på en fredagsspäckad winebar, lovely... Lever gör jag dock och pengarna trillar in så fint.

Vinkunskaperna börjar dessutom ta sig. Malbec, Simonsig, Pinot Grigio, Macón Villagé och ett dussin andra låter inte längre som grekiska i mina öron och även om jag av någon outgrundlig anledning lyckas förstöra korken på varannan flaska med den där jädra specialöppnaren har jag i alla fall lärt mig rädda situationen på ett smidigt sätt.

Det är upp och ned med jobbet, ibland hatar jag det, ibland är det sjukt tråkigt medan det andra gånger är riktigt kul. Min kära sambo blir den som får ta emot dessa känslostormar, men än så länge har hon då inte klagat. Kan i och för sig bero på att jag inte direkt är känd för att åka känslomässig berg-och-dalbana, så den storm jag tror att jag för med mig kanske i själva verket är små vindpustar, haha.  Hur som helst, livet är gött, jag klagar defintivt inte!